söndag 6 januari 2013

Min minsta tjej....

Våren 2011 fick vi tillökning i våran familj. En liten flicka som var 48cm lång och vägde 3100gram.
hon föddes på beräknad dag och allt verkade vara normalt.
Men efter ca 2 månader så minskade hon uppgången i vikt och även längd. Vi vart självklart oroliga, men eftersom min son minksade i vikt när han var liten så hade vi vart nogranna med att hålla koll på hennes vikt. Men min son tålde inte mjölken utan fick gå på mjölkfri kost det första levnadsåret.

Så vi fick komma till bvc minst en gång i veckan för att mäta och väga min lilla tjej.
Vi åkte in fram och tillbaka till sjukhuset och vart inlagda där med jämna mellanrum. Men vi fick fortfarande inga besked om vad det var som gjorde att hon inte ökade i vikt och längd. Vi testade mjölkfritt men det hjälpte inte.

Vi började gå till barnmottagningen och träffade läkare inom allergi eftersom det var väl där misstankarna låg. och där fick vi även träffa en dietist, eftersom hon hade svårt att svälja när hon var liten och ville inte äta speciellt mycket.

Efter att vi hade gått på barnmottagningen ca 9 månader så beslöt dem sig för att ta ett kromisom prov. Provresultatet kom i somras och vi blev då kallade till specialist mottagningen för barn och ungdomar. Där fick vi beskedet att hon hade turner syndrom.

Det innebär att min lilla tjej saknar en kromosom, vilket leder till att hon kommer bli 20 cm kortare än hon skulle ha blivit. Och att hon säkert kommer behöva få tillväxt hormoner för att kunna hamna i puberteten.  Det är bara flickor som kan få turner syndrom, och det är inget som är ärftligt utan det kan hända vem som helst. Men det är inte många som klarar att bära ett foster med turners syndrom utan det brukar oftast bli missfall. 


Hon har även fått genomgå en massa undersökningar så som ögon, hörseln, ultarljudat njurar, sköldkörteln och hjärta, och gjort en  gatroskopi. Då det är vanligt att barn med Turners har fel på något av dessa. Gastroskopi undersökningen gjordes för att se om hon var allergisk mot gluten.

Hon har klarat alla undersökningarna utan ett fel, men det innebär inte att hon inte kan få något av det senare i livet, så vi kommer att behöva göra dessa undersökningar med jämna mellanrum.

Jag är glad över att veta vad det var som störde min lilla flickas uppgång, Men det mest intressantaste är ju hur tidig och snabb hon har vart i utvecklingen. Hon är mycket tidigare med många saker än mina andra barn var. Och hon är ju jämt glad. :)

Alla mina barn betyder mycket, och alla har dem något speciellt. Och jag älskar dem allihopa lika mycket. Dem är det bästa och finaste som hänt mig. Skulle inte klara mig utan dem.......

tisdag 18 december 2012

Killen i fängelse för andra gången

Den första gången min sambo blev dömd till fängelse var november 2010, Han vart då dömd för våldsbrott och fick då 1 år. Vi kom överens om att han skulle börja verkställa sin dom i Januari 2011 eftersom jag då var gravid, och för att han då inte skulle missa så mycket av nya barnets tid. Han klev självställande in på en anstalt, där han efter bara fyra dagar blev misshandlad och fick byta anstalt.
Han ansökte om fotboja och fick det beviljat, så när han hade suttit halva tiden av två tredjedelar så fick han komma hem. Han hade fotboja i två månade och skötte det utan en ända anmärkning.
Sedan vart han fri men hade övervakare och villkorligt i 1 år framöver.

Nu hade vi det bra igen, men dock skulle det inte vara länge. Det vart ett grymt missförstond med ena grannen och polisen vart inkopplad, det gjordes anmälningar från bådas håll till polis, Men sedan så fick vi en anmälan från socialtjänsten om att vi skulle missköta våra barn och dricka mängder av alkohål och andvända droger osv. Det vart en ganska infekterad grannfejd mellan oss, och en polare till oss vart indragen i det hela.

Den 14 juni i år, hade jag vart och jobbat en lång dag och hade stora tjejen i grann byn. Jag skulle plocka upp min sambo och dem kidsen han hade hemma, eftersom det var crusing så ville dem se på lite bilar . Jag orkade dock inte stanna kvar för att titta på bilarna eftersom jag skulle upp och jobba dagen efter och skulle ha börjat 05,15. Min sambo och en del av barnen vart väl inte så glada då jag inte orkade stanna, samtidigt som han förstod det. När vi kom tillbaka hem så skulle han åka ner till en polare, för att snacka lite. Jag sa att det var okej men att jag ville inte att det skulle bli sent eftersom jag skulle upp så tidigt dagen efter, och han själv skulle iväg på skolavslutning med stora tjejen. Men han sa att han bara skulle iväg en snabbis. En annan granne smsa mig och frågade om vi skulle ses en snabb sväng så hon kom förbi när min sambo gått.
Efter ca 20 min efter att han dragit till sin polare får jag ett samtal från honom, där han själv säger att det har skett en misshandel men inte av vem eller vilka. Men att han själv inte har gjort något. Men han kan inte komma hem eftersom dem han är med skulle då ha vart inblandade. Okej sa jag och när jag hade lagt på så ringde jag upp min andra granne och hon försökte då också desperat få tag i mig då andra hade försökt få tag i mig men dem hade inte mitt nr då.
Grannen som redan var här stannade kvar uppe hos mig medans jag tog en rask promenad ner dit min sambo befann sig. Grannen som hade försökt få tag i mig gick med. När vi kom fram såg vi att dem hade blivit gripna och jag blev tok förbannad. Jag visste då att han inte skulle få komma hem den kvällen utan skulle få sitta i häktet. Och där fick han sitta ett bra tag.

Tingsrätten dömde de tre personer som greps till 1år och åtta månaders fängelse min sambo fick dock 4 månader + då han hade villkorligt kvar med 1 månad.
Han överklagade och vi åkte ner till hovrätten i sthlm och dem kortade straffet med 5 månader. Så han fick då en dom på 1 år och 3 månader + fyra månader.

Men det jag inte fattar är hur dem kan döma honom så hårt, med tanke på att brottsoffren inte har sett att han har slagit, som påstar men vet inte vem av dem det var. Och förundersökningen stämmer överäns med min sambos historia.

Men som sagt dem dömmer lite som dem vill tror jag eftersom dem köpte offrens lögner och det syntes på långa vägar hur mycket dem lög. Deras näsor växte flera mil och man såg det skrivet i pannan på dem. Men en vacker dag så ser någon vilket skitsnack det är med dem där personerna.

Nu kan jag bara sitta här och vänta på att min sambo kommer hem så vi kan börja om på ruta 1.
Och vi kommer göra allt i våran makt för att LYCKAS nå dit vi vill i livet.........


Det här är början!

Jag är född och uppvuxen i Stockholm, jag hoppade av skolan när jag var nästan 17 år. Och mitt intresse i ungdomen var hästar. Jag hoppade av skolan när jag var nästan 17 år, och skaffade barn. Men killen som jag då var tillsammans med då fick stora problem med alkoholen och började då vara elak mot mig och jag lämnade honom. Fick mitt första barn när jag var 18 år och när hon var 3 månader så träffade jag min nuvarande sambo. Vi flyttade inte ihop för ens vi hade vart tillsammans i ca 2,5 år, vilket jag tyckte var bra. Då hade man ju lärt känna varandra bättre och visste lite mer hur båda funkade. Vi fick våran första gemensamma dotter året efter vi hade flyttat ihop. Och då fick vi även byta lägenhet. Jag var vid det här laget lyckligast i världen och vi fick större lägenhet. Året efter att vi hade flyttat till större så fick vi andra gemensamma barnet, en grabb blev det och vi hade det jätte bra. Julafton 2008 så förlovade vi oss och hade det jätte bra. Vi hade allt vid det laget, jobb lägenhet barn och varandra. 2009 beslöt vi oss för att köpa hus, vi hittade ett hus som vi båda tyckte om, men dock så var det i falun. Vi kollade upp hur det såg ut på jobbfronten och såg att det fanns lite chaufförs jobb, och det var ju perfekt då jag jobbat som chaufför ett tag. Jag sökte jobb och fick ett. Min sambo skulle pendla tills han hittade ett jobb där uppe, så vi köpte huset. Vi flyttade vid valborg till nya huset och det funkade under sommaren. sedan brakade vårat liv totalt.
Jag vart arbetslös då dem inte kunde ha mig kvar efter sommarn, och min sambo vart varslad. Vi fortsatte att söka jobb men lyckades inte få något. Vi gick på a-kassa en period. Jag fick jobb igen i januari 2010 men dock i stockholm så det vart och pendla igen. det funkade inte i längden. Blev arbetslös igen och fick då inga pengar från akassan. Och fick gå till social tjänsten och få hjälp.
Sambon vart av med körkortet och blev även dömd för en misshandel som hans systerdotters pojkvän var inblandad i. Så han fick ett år. Det var tufft då jag även var gravid igen och skulle då vara ensam ett x antal månader medans han satt inne.

När han kom ut så hade han jobb igen men vart då varslad efter sommaren då det blev mindre jobb. men jag hade då föräldrar penning då jag var mammaledig med nya tillskottet.

Nu har ni fått en början, fortsättning följer......................